Förstår verkligen inte vad det är som gör att jag mår såhär. Jag var så himla glad över att slippa det under julhelgen och att jag faktiskt gick igenom den utan ångest. Men sen kommer det nu, varför nu? Jag förstår verkligen inte, det börjar kännas som den där gången när vi bodde i Mogata, när jag inte kunde gå utanför dörren utan att skaka sönder, när pappa fick gå ut med mig på kvällarna för att jag inte skulle träffa någon och jag orkade inte gå långt, min kropp orkade inte gå mera är en kilometer. Så vill jag verkligen inte att det ska bli igen. Verkligen inte, inte nu, jag har faktiskt saker som jag vill göra. Hellre än att ligga inne hela dagarna och kolla på film och inte äta. Jag ska ju för fan på ryttargala, jobba och rida! Det är det mitt liv som gå ut på, af dom två sista. Ryttargalan är ju bara en gång om året.