Vad är det som gör att man blir som man blir?

Den tuffaste mest självsäkra kan bli så osäker, en idiot kan framstå som underbar.
Och visst kan man förändra den mest dumma och mindre bra killen till riktigt pojkväns material.
Det där med att ringa och berätta saker, öppna sig, få fina komentarer och veta att han finns där i vått - och torrt.
Det är kärlek och det är väl det som gör det.
Att se dom där händerna i dina, ögonen som tittar på dig, och armarna som håller om dig.

Jag saknar det, och vill ha det. Men jag ska hitta någon som är värd mig. Men vart finns du?

Flummigt men oj, I miss the löve!